Inslag av traditionell musik och folkmusik från världens alla håll är vanliga inom filmmusiken. Bland nämnvärda exempel återfinns Casablanca (1942), Chocolat (2000) och Frida (2002). För att inte tala om så gott som alla Disneyfilmer sedan.
Många menar att det är svårt att “lära sig lyssna” på världsmusik – i synnerhet sådan som är väldigt olik vår svenska folktradition eller västerländska klassiska musiktradition. Men att börja lyssna mer aktivt på världsmusikinslag i filmer är ett strålande sätt att bredda sin musikaliska smak. Det var främst genom ett aktivt lyssnande på filmmusik som jag fick upp mitt stora intresse för världsmusiken. Så intresserad att jag sedan dess skrivit över 200 artiklar om denna breda, kommersiella genre.