Istället tänker du antagligen på österländsk musik, som indonesisk gamelan och kinesiska pentatoniska skalor. Möjligen afrikansk musik, med trummor och heta rytmer. Kanske till och med sydamerikanska danser med maracas och cha-cha-cha.

Termen “världsmusik” buntar ihop alla världens musikkulturer som hör till gruppen “det andra”, ur ett västerländskt perspektiv. Det är ett problem, för det har sina rötter i västerländsk kolonialism. Och den här sidan har jag ändå aktivt marknadsfört som “Världsmusik.se”, för det är så besökare förstår vad sidan innehåller. Lägg också till alla de generaliseringar jag gör i mina texter. Att skriva bara 500 ord om musik i Etiopien är en oförskämd styggelse i sig. Samtidigt hoppas jag kunna illustrera den enorma musikrikedom som denna fula, kommersiella term har kommit att innefatta, och därigenom förhoppningsvis bidra till att folk ska se den som något annat än en genre i sig. Världsmusik känns för stort för att kallas för en “genre”.

Världsmusik

A-B-A.

Varför nu detta? Jo, för att i västvärlden är vi vana vid att musiken har en “riktning”. Den är liksom på väg någonstans, och det vet vi för att melodier och harmonier används på ett sätt som får oss att förutse och förvänta oss vad eller “ungefär vad” som kommer härnäst. Och sedan, när förflyttningen har skett (från A till B) så kan man räkna med att musiken på ett eller annat sätt tar sig tillbaka till början och avslutas på ett någorlunda liknande sätt som den började.

I andra kulturer, och i synnerhet många österländska sådana, är följande beteckning mer relevant:

A.

Vi talar alltså om ett musikaliskt stadium utan den där känslan av att vara på väg någonstans. Det är svårt att sätta sig in i andra musikkulturer av denna anledning. Inte för att musiken i andra kulturer är sämre, utan för att den kräver ett annat sätt att lyssna. Ett meditativt och kontemplativt sätt. Man måste liksom “vara i A” och döda sina förväntningar på B. Det är nämligen inte i denna förväntan som musikens tjusning ligger. Men tro för all del inte att det innebär att det inte finns någon tjusning alls! Det tar bara lite tid att hitta den.

Världsmusik

Här om dagen lyssnade jag på John Cages (1912-1992) Sonatas and Interludes (1948) – fantastiska verk inspirerat av indisk musik och det estetiska fenomenet rasa.

En favorit som jag också måste rekommendera är Pat Metheny, en jazzgitarrist som experimenterat med musik från alla möjliga delar av världen. Lyssna till “Above the Treetops” på Spotify eller Youtube!

Världsmusik

Därtill framfördes musik från exempelvis Crouching Tiger, Hidden Dragon (2000, Tan Dun) och Den siste samurajen (2003, Hans Zimmer). Den fråga jag ställde mig på förhand var förstås – hur kommer de nu att få in de där orientaliska instrumenten som förekommer i dessa soundtracks? Kommer det att dyka upp en kinesisk musiker med en guzheng i högsta hugg? Eller en japansk kotospelare?

Givetvis inte. Alla orientaliska instrumentljud framfördes på en synthesizer – ett sätt som givetvis förtar en del av instrumentens karaktär, men samtidigt kan man ju inte hosta upp vartenda litet världsinstrument för en sådan här konsert.

Med det sagt så vill jag tillägga att många synthar återskapar de där orientaliska instrumentljuden ganska bra – åtminstone uppfattar de allra flesta västerlänningar det på det sättet. Så att bläddra runt bland instrumenten på synthen och prova lite olika ljud kan vara ett bra sätt att öka sin kunskap om världsmusik!

Världsmusik

Båda albumen finns på Spotify, och jag rekommenderar dem varmt. Personligen tror jag att det blir vinst för Mychael Danna. Man kan inte få nog av musiken från Berättelsen om Pi!

Oscarsgalan äger rum natten till måndag.

Världsmusik

Siavash Ghomeishi och Moein är två iranska sångare som gör en konsert tillsammans i Annexet den 31 mars. Det är ett utmärkt tillfälle att få uppleva musik, många av vars element kan spåras till helt andra kulturer än den svenska. Ghomeishi och Moein ses väl båda som popsångare, men de persiska influenserna gör sig ständigt påminda, och är man inte en van utforskare av andra musikkulturer är detta en mycket bra mjukstart!

Landet är avlångt, och kommer man långt utifrån så lär det finnas ett behov att boka hotell nära Globen för en vistelse över natten.

Jag ska i övrigt försöka bli lite bättre i framtiden på att tipsa om evenemang som dessa. Förresten, ni prenumererar väl på Världsmusik.se:s egen Spotifylista? Du hittar en länk i sidomenyn!

Världsmusik

Här tänker jag inte ställa några liknande frågor, men för att göra den allmänna bildningen en tjänst så tänker jag lista några svar. De här tycker jag inte att man får ha fel på:

Samba – En brasiliansk dansgenre.

Tango – En argentinsk genre.

Mariachi – En mexikansk genre.

Fado – En portugisisk genre.

Raga – En klassisk, indisk genre.

Flamenco – En spansk genre.

Jig – En engelsk folkdansgenre.

Kanske tar jag upp nivån ett snäpp till nästa blogginlägg och listar några fler. Det blir lite som en glosläxa!

Världsmusik

På senare tid har jag lagt upp en kortare artikel som reder ut ett till av de begrepp som används konstant i artiklarna här på sidan, nämligen populärmusik. Och det blir också årets sista artikel. Nästa uppdatering kommer 2013.

Så jag tar chansen och önskar en god jul och ett gott nytt år till alla läsare!

Världsmusik

Många menar att det är svårt att “lära sig lyssna” på världsmusik – i synnerhet sådan som är väldigt olik vår svenska folktradition eller västerländska klassiska musiktradition. Men att börja lyssna mer aktivt på världsmusikinslag i filmer är ett strålande sätt att bredda sin musikaliska smak. Det var främst genom ett aktivt lyssnande på filmmusik som jag fick upp mitt stora intresse för världsmusiken. Så intresserad att jag sedan dess skrivit över 200 artiklar om denna breda, kommersiella genre.

Världsmusik

Att skriva om musik i olika länder är en komplicerad uppgift, men jag måste alltid vara noga med att inte skriva något som jag inte är helt säker på eller har belägg för. Det gör att alla sidor inte har samma struktur. Ibland har jag bra källor för att skriva om instrument i ett land, men när det gäller ett annat kanske jag inte hittar någon pålitlig källa som behandlar just instrument. Då väljer jag att fokusera på stilar, genrer eller kanske estetiska värderingar istället.

Detta gör förstås att det inte finns information om allt som man potentiellt kan skriva om i varje musikartikel, och vad mindre (om musik) omskrivna länder beträffar kan det innebära att områden som kan tyckas särskilt relevant (såsom vilka instrument som används) inte är “täckta”. Jag lämnar hellre ett sådant tomrum än att skriva något jag inte känner att jag kan vara säker på.

Vidare är det meningen att artiklarna ska vara lättsmälta och erbjuda en överblick snarare än en detaljerad analys à la C-uppsats. Det innebär att jag ibland lämnar ute fakta jag har tillgång till. Det är klart att det går att skriva tusentals och åter tusentals sidor om exempelvis svensk musik, men det är inte en sådan struktur med enorma skillnader i artikellängd som jag vill se på den här sidan.

Mitt mål är att alltid använda tillförlitliga källor. Engelska Wikipedias texter om musik i olika länder växlar mellan att vara oerhört bra och långt mycket mer innehållsrika än Världsmusik.se:s artiklar, till att vara baserade på högeligen otillförlitliga källor eller inga källor alls. Således vill jag erkänna att många av Wikipedias artiklar kan erbjuda en djupare inblick än vad Världsmusik.se kan, men samtidigt sticka ut hakan och påstå att Världsmusik.se i allmänhet är en långt mer seriös sida när det gäller ansvarsfull källanvändning.

Det var ett ovanligt tråkigt inlägg, inser jag. Men förhoppningsvis föreföll det i alla fall någorlunda informativt och på ett eller annat sätt meningsfullt. I övrigt har jag fått upp en kortare artikel som reder ut begreppet traditionell musik (såsom det används här på sidan).

Världsmusik