Här har du chansen att bekanta dig med musiken i olika delar av Asien! Man kan egentligen inte säga mycket om asiatisk musik i allmänhet, förutom det att “det finns för mycket att säga”. Världens största kontinent har musiktraditioner från Kinas pentatoniska skalor och Peking-operor i fjärran Östern, till Mellanösterns harmoniska skalor och reflektiva oud-spelande. Däremellan hittar vi Indien, och bara där finns kolossala mängder fascinerande musikstilar. Visste du exempelvis att ca 70 % av all musik som säljs i Indien kommer från Bollywood-industrin? All denna musik faller också i kategorin asiatisk musik.
Vill du veta mer om musiken i något av Asiens länder?
Klicka på landets flagga!
Obs, dessa flaggor visas i fel storlek i Internet Explorer 8.0 eller äldre versioner. Medan vi försöker lösa detta – ladda ner den senaste versionen här för ett perfekt fungerande Världsmusik.se!
Afghanistan
Bangladesh
Bhutan
Burma
Filippinerna
Indien
Indonesien
Japan
Kina
Laos
Malaysia
Nepal
Nordkorea
Pakistan
Sri Lanka
Sydkorea
Taiwan
Thailand
Vietnam
Om man verkligen försöker, talar i extremt breda termer, och generaliserar något alldeles fruktansvärt så skulle man kunna säga att asiatisk musik har en tendens att fokusera mer på melodi än på harmoni. Dessa trender märks i många länder i Sydostasien och även i Mellanöstern, som ju är en bra bit därifrån. Dock så tappar påståendet lite i och med länder som bland annat Indien, där den klassiska musiken ofta lägger en hel del vikt vid harmonier. Emellertid kommer det aldrig upp på samma nivåer som traditionell västerländsk musik, där vi lägger oerhört mycket vikt vid harmonier.
Därutöver finns det mest att säga om individuella länder, eller på sin höjd om individuella områden. Arabisk musik är exempelvis mestadels homofonisk, medan flera genrer av indisk musik innehåller melodisk improvisation av flera instrument samtidigt.
Här ovan listas alla länder som kallas asiatiska, så ni kommer snabbt att upptäcka hur stor den här världsdelen är. Några artiklar i detta avsnitt om asiatisk musik är av det längre slaget, däribland det om indisk musik och det om kinesisk musik. Annars håller sig de flesta av texterna inom ett omfång av 400-700 ord.

